Idag hade vi första kurstillfället. Det var en salig blandning av deltagare, både folk och hundar, gamla som unga. Det var en rottistik, en bearded collietik, en labbemixtik, en sheltiehane, en wippethane och en prickig blandrashane och så vi då.
Tomas, kursledaren, berättade först vad kursen kommer innehålla. Den handlar om att vi mattar och hussar ska vara konsekventa i våra kommandon och tänka på vilka kommandon vi använder och hur vi använder dom. Tomas kommer att vara stenhård på oss ägare att vi ska göra rätt hela tiden och påpeka minsta lilla detalj som han ser. Det tycker jag är skitbra. Egentligen är det inte något direkt nytt eller krångligt vi ska lära oss på kursen, men det är ju suveränt att ha någon som kollar en och påpekar allt tokigt man gör. För det märker man inte själv. Det är en sak att veta hur man ska göra och en annan sak att verkligen göra det. 
Dagens övningar var mest kontaktövningar. Vi började med att vi skulle ha hundarna sittande vid sidan och Tomas skulle komma fram till var och en av oss och ge oss en godis utan att hunden skulle göra nåt. Slaka koppel genom hela kursen ska det vara. Och har man sagt sitt gäller det tills hunden får ett frikommando. Annars brukar ju hundarna resa sig när de fått sin godbit, men så får det inte gå till nu.
Nästa övning vad ”fotgående” förbi de andra hundarna och medan man väntade på sin tur skulle vi ha kontakt med våra hundar. En övning var inkallning och en annan var att sätta hunden och gå fram till Tomas och hämta en godis. Sista övningen kom Tomas fram till var och en och satte sig på huk framför hunden med godis i handflatan och hundarna skulle sitta kvar. Det klarade inte Charlie så bra, så vi fick göra om. Men de andra övningarna klarade han bra. Förutom att han försökte springa vidare till de andra hundarna efter att han varit fram till mig på inkallningen. Men jag han hejda honom och koppla honom.
Jag tror det kommer bli en bra kurs med mycket nyttiga övningar. Såna som man inte tränar på annars, och det är bra att få kritik på det man gör.
Jobb. Jag har fått ett nytt extrajobb. Denna veckan och nästa är jag på inskolning och framöver ska jag jobba 2-4 dagar i veckan. Det passar perfekt för nästa termin är min sista och då skriver jag uppsats = ganska mycket tid till annat. Jobbet jag fått är på universitetssjukhusets postavdelning. Jag sorterar, lämnar och hämtar post på alla möjliga olika avdelningar. Just nu är huvudet fullt. Det är himla svårt att lära sig hitta i alla kulvertar och hissar och avdelningar. Sjukhuset är inte litet precis… Men det ska nog gå, jag tycker redan att jag hittar ganska bra, i alla fall till vissa avdelningar.
Kurs. Charlie och Olof ska gå på kurs. Sex söndagar framåt, med start på söndag, ska vi lära oss avancerad vardagslydnad. Ja, det är så kursen heter. Den hålls här i Rydskogen och den kommer innehålla bland annat kontakt, fot, lämna hunden 15-20 metr, tandvisning, kontakt oavsett vad som händer, lös förbi kraftig störning, inkallning förbi godis och hundmöten. Jag tar med mig Charlie ibland och Olof ibland är det tänkt, får se vem som behöver det mest.
Dom får ju träning annars också, på samträningen. Då tränar vi lite allt möjligt, med olika mycket störning. Nyttigt. Men jag tänkte att det är nog bra att gå en kurs också, så man har någon som tittar på en och säger till om man gör nåt galet.
Angående Ristas märkliga beteende så har det inte försvunnit. Jag har inte skrivit om det på länge i bloggen, men det är nog för att nu är man så van. Hon blir värre på kvällen då det är mörkt. Men vi tragglar på utan att göra någon större grej av det. Jag har fått tips av alla möjliga, både instruktörer och vanliga hundägare och vi har testat lite och använder oss av några knep. Men inget har fått henne att helt slappna av. Förhoppningsvis så ska det väl gå över. Hon äter som hon ska och när vi tränar eller är på ”snälla” platser är hon som vanligt, och det är riktigt skönt det.
Nej, nu skriker båe Martin och hundarna på mig att de vill gå ut, så det är väl bäst jag gör som dom säger!
… ja, ungefär så är det här hemma nu!
Jag har balkongdörren öppen för att släppa in solstrålarna och frisk luft. Jag släppte visst också in några stora, äckliga flugor.
Charlie jagar flugorna och Rista jagar Charlie. När Charlie kastar sig mot en fluga kommer Rista i full fart och kastar sig över Charlie. Jag vet inte om hon vill busa eller om hon vill säga åt honom att lägga av, det ser kul ut iaf.
Jag måste bara berätta vad som hände på morgonpromenaden. Jag blev så upprörd.
Jag var ute med alla tre och gick efter cykelvägen. Vi gick på en raksträcka och 20-30 meter framför oss kom en mötande schäferblandning med matte. Jag har aldrig sett dom förut, annars brukar man ha koll på de flesta hundekipage i området. Schäfern skällde och trilskades lite och matte kortade upp kopplet rejält. När de närmade sig gick jag någon meter åt sidan och satte mina hundar ner så hon kunde passera. Jag brukar göra så när jag ser att mötande hund är osäker eller bråkig. Då såg jag att hunden hade nosgrimma på sig och matten höll tillbaka hunden allt hon orkade. Mina satt fint, förutom Olof som skällde lite. När hon var precis bredvid oss stannade hon och frågade om de fick hälsa på varandra. Jag blev helt paff! Hur fan tänkte hon då? Vad skulle det vara bra för? Varför skulle hon få släppa fram sin dragande, osäkra hund till mina tre? Jag har svinont i halsen och hade ingen röst, så jag försökte kraxa fram ett svar. Jag sa absolut inte, det blir bara kaos då. Hon hörde såklart inte vad jag kraxade fram så jag sa bara nej och tog mina hundar och gick. Hade jag haft röst så hade jag förklarat för henne varför det inte var någon bra idé att låta hundarna hälsa, pedagogisk som jag är. Jag ville så gärna få henne att fatta varför det var en dålig idé.
Jag vet inte om jag är överkänslig mot sånt här, men jag blev riktigt upprörd och faktiskt skrämd över hur puckade människor det finns. Varför i hela friden ska hundar hälsa på varandra hela tiden? Och hur tänkte tjejen att det skulle gå till? Två stora hoffar som trasslar in sig i kopplena och lille Olof som antagligen kommer bli trampad på eller skada sig av koppeltrassel. Och hennes schäfer som hon inte verkade ha så stor koll på och bråkade… Hur tänkte hon?
Jag brukar få kommentarer om hur snälla mina hundar är och hur duktiga de är vid hundmöten, så antagligen ser de så snälla och inbjudande ut och då bara måste de hälsa på allt och alla?!
För någon vecka sen när jag var ute med bara Olof mötte jag en kvinna som har en border collie-mix. Jag har sett henne förut och jag vet att hon brukar släppa fram sin hund, som naturligtvis går i flexikoppel. Olof gick fint vid min sida och hennes hund kom gående mitt i vägen med flexikopplet långt utdraget. När hunden nästan var framme hos oss sa matten får det inte hälsa? Nej, sa jag, jag vill inte att de hälsar när de har koppel på sig, det blir så lätt trassel och skador då. Jaha, sa matten, den har jag aldrig hört förut. Som om det var någon påhittad ursäkt från min sida! Jag gillar inte henne alls. Jag kommer ihåg när Vilse var liten och jag var ute med honom. Då prejade hon in oss i ett cykelförråd då jag försökte undvika hennes hund. Hon bara pratade med sin hund och sa, nej nej, inte hälsa idag. Och naturligtvis har hon här under sensommaren parat sin tik, så hon har även en valp med sig ibland. Då kommer hon gående med två hundar mitt i vägen som hon inte har någon vidare koll på. Hon brukar prata med sina hundar, och sist vi mötte henne och hennes två hundar sa hon till hundarna att titta nu på hur duktiga de där hundarna är, de går så fint och ni kan inte uppföra er, skärp er nu. Ungefär nåt sånt sa hon. Men hennes hundar verkade inte förstå vad hon sa…
Det hanns inte med nåt spårande i måndags som jag tänkt, så det blev av igår istället. Katastrofspår måste jag nog säga! Men hundarna fixade det galant ändå.
Jag la ett spår var till alla tre hundarna. Olof fick ett pyttekort rakt spår med en strumpa i slutet. Rista fick ett längre som gick över ett kalhygge och hade mycket räta vinklar i och sista sträckan var som ett stort S ungefär. Charlie fick ett längre än förra gången och som gick ungefär som ett jättestort S i delvis skog och delvis kalhygge.
Spåren la jag precis ”runt knuten” till vår lägenhet. Bara över en parkering och sen in i skogen. Hundarna var hemma och väntade på sin tur.
Olof fick gå först. Han började spåra redan på parkeringen. Men när vi kom fram till skogen, där spåret började hade han lite annat för sig. Först skulle han äta lite gräs, sen skulle han kissa, fast han redan var rastad. Efter en stund knatade han iväg i spåret i nån meter. Sen stannade han igen. Han visste nog inte riktigt vad han gjorde och vad han skulle göra. Han tog sig i alla fall fram i spåret en liten bit och hittade tillslut strumpan som vi busade lite med. Detta var Olofs premiärspår, så han behöver öva mycket mycket mer innan man kan kalla honom spårhund.
Sen var det Charlies tur. Det började skymma och mot slutet av Charlies spår var det riktigt skumt ute. Charlie flög fram i spåret men näsan fastklistrad i backen. Dum som jag var hade jag lagt godis i spåret. Jag vet inte varför. Det har jag aldrig gjort tidigare med nån hund. Jag tänkte nog att det skulle hjälpa Charlie, men det blev ju motsatt effekt istället. När han kom fram till godiset åt han såklart upp det, sen traskade han runt för att leta efter mer godis ett tag innan han fortsatte spåra. Dumt dumt dumt. Då virrade han bort sig lite och hittade inte tillbaka till spåret direkt. Aldrig mer godis i spåret. Det bara förvirrar. Jag hade även två bollar som apporter i spåret och dom plockade han upp. Så jag har absolut ingen aning om varför jag fått för mig att ha godis. Han tog sig runt spåret trots en klantig matte och sen busade vi lite innan det var dags att gå hem och hämta Rista.
Då det var Ristas tur var det mörkt ute. Jaja, tänkte jag, spåret är ju kvar ändå. Jag selade på henne en bit ifrån spåret, under en lyktstolpe för att jag skulle se nåt. Sen bar vi iväg ut på hygget. Jag såg inte vart jag satt snitseln där spåret börjar, men jag visste på ett ungefär vart det var. Rista hittade början och satte av. Jag såg knappt Rista där hon gick framför mig. Jag hade svårt att se när hon stannade för att plocka upp en apport. Jag såg heller inte linan, så den trampade jag på ett antal gånger och höll på att snubbla över alla rötter och grejer som låg på backen. Trots en trasslande och snubblande matte klarade Rista av hela spåret galant. Jag höll mig så nära henne som möjligt, utan att störa henne, för att ha en chans att se hur det gick för henne där i mörkret. Jag hade tennisbollar varvat med pinnar som apporter till henne och hon plockade alla utan problem (vad jag såg iaf….) Första vinkeln ställde till det lite, men det redde hon ut. Jag bromsade henne dock innan hon gick för långt rakt fram, så hon inte skulle komma på spåret som fortsatte där framme. De andra vinklarna tog hon klockrent. 
Så trots katastrofspår, eller rättare sagt katastrofmatte, så klarade hoffarna sig fint. Dom vet vad som förväntas av dom i spåret och gillar att arbeta, så de har nog överseende med mig. Olofs spår räknar jag inte som katastrofspår, det räknas knappt som spår 
Men det ska vi ändra på. han kan nog bli en spårhund han med. Han gick ju i spåret och följde det mellan gräsätningen och allt vad han pysslade med.
Idag var det samträning igen. Jag tog med mig Rista och Charlie bort. Olle-bolle fick stanna hemma för det regnade så och han blir så kall av att sitta stilla då. Tyvärr kom det ingen annan till träningen så jag gick hem efter ett tag. Det var inget vidare väder att träna i så det var antagligen därför jag var själv. Grusplanen var full i vattenpölar och det var blött blött blött överallt. Jag stannade i ungefär en kvart. Hundarna fick träna lite fotposition, men det var inget kul att säga åt dom att sätta sig på den skitiga planen. Vi tog en liten omväg hem så de fick sig en promenad i alla fall. Nu sitter Olof här hos mig och tycker att det är dags att göra nåt, så det är väl bäst att underhålla honom.
Idag var det spårning som gällde. Det var länge sen jag spårade sist, jag har ägnat mig åt lydad den senaste tiden. Men nu ska jag ta tag i spårningen och göra nåt som vi är bra på istället…
För Charlie var det premiär och det gick galant, mellan tokrycken…
Först tog jag en långpromenad med alla hundarna. Sen lämnade jag dom hemma och cyklade iväg en liten bit (ca 3-4 minuter bort) för att lägga ett varsitt spår till Rista och Charlie. Olof fick vara utan idag, kanske får han spåra i veckan.
Jag började med att lägga Ristas spår. Hon fick fyra apporter, varannan pinne och varannan boll. En 90 graders vinkel och en V-sväng. Spåret var inte så långt, kanske 300 meter.
Charlies spår var en vinkel och kortare är Ristas, kanske 150meter. Han fick två bollar i sitt spår.
Jag markerade med snitslar så jag skulle komma ihåg vart spåren började.
Sen cyklade jag hem och hämtade Charlie. Vi cyklade bort till spåret och jag selade på honom. Han sög tag i spåret direkt och rusade ut i skogen. Efter kanske 15 meter stannade han och tittade på mig. Sen satte han av i full fart mot mig och skulle busa. Efter lite skutt och bus tog han upp spåret igen, men missade då första bollen. Jag plockade upp bollen i fickan och hängde med Charlie i hans framfart i spåret. Han sög tag riktigt bra och höll sig i spårkärnan. Vid vinkeln genade han och gjorde nån cirkel. Sen stannade han och käkade harbajs och sen tittade han på mig igen. Då gick jag några steg mot spåret och han började spåra igen. Med samma sug som förut och nu ännu snabbare. Sen kom han till andra tennisbollen. Skitglad blev han när han hittade den och tog upp den och sprang raka vägen till mej. Vi busade lite och han fick godis och sen fortsatte vi mot slutet som var en näve med med mat på backen. Medan han åt upp maten selade jag av och samlade ihop linan. Sen gick vi ut på fältet bredvid och busade innan vi cyklade hem igen. Hade jag varit lite smartare hade jag lagt ett till kort spår till honom som vi kunde gå direkt, men det får vi göra i morgon i stället.
Han var duktig att spåra, men behöver lite mer rutin. Jag vet inte om han spårat nåt tidigare. Har han det Märit? I alla fall så tycker jag han skötte sig jättebra och det kommer nog bli en riktig spårhund av honom
Vi åkte hem igen och jag bytte hund. Rista brukar vara en raket i spåret så det var bra att hon fick springa av sig lite först under cykelturen. Vi kom fram till hennes spår och jag selade på. Full fart ut i spåret som vanligt och hon plockade fint den första apporten som var en pinne. Sen traskade vi vidare men då gick hon lite fel. Jag hade lagt spåret bredvid en liten stig och hon gick i stigen i stället för i spåret. Kanske hade det gått någon där innan vi spårade. Då missade hon andra apporten, en tennisboll. Vid första vinkeln hakade hon på spåret igen. Tredje apporten plockade hon också, men gick över den fjärde, som var en boll. Vid V-svängen kom hon lite snett, men det märkte hon och sökte upp spåret igen. Jag tror att det var där någonstans som jag lagt bollen och det var nog därför hon missade den. Sista pinnen tog hon och sen hittade hon slutet, som var en näve mat. Hon skötte sig också bra, förutom de missade tennisbollarna. Endera så missade hon dom för att vi inte brukar ha nåt annat än pinnar i spåret till henne, eller så var det för att hon inte följde spåret så bra. Jag ska testa att ha bollar i spåret fler gånger för att se om hon tar dom bättre nästa gång.
Efter att jag selat av henne och lekt ett tag gick vi tillbaka i skogen för att leta efter bollarna. Då hittade Rista nåt smaskigt att rulla sig i. Hon smetade in båda sidorna i nåt orange stinkande äckelpäckel! Sen kom hon så gladeligen och visade upp sig. Bollarna hittade vi och sen cyklade vi hem för att sanera henne. Det var nåt vidrigt vad hon stank. Jag funderade hur jag skulle få i henne i badkaret utan att äckla ner mig själv. Jag lyckades på henne att hoppa upp med framtassarna på kanten och så kunde jag lyfta i henne i baken, där hon var ren. Vattnet blev alldeles orange och det stank. Jag tvättade henne med såpa, för jag tror inte nåt puttinuttigt lavendelschampo skulle ta bort den äckliga lukten. Nu är hon strålande ren i pälsen och luktar citronsåpa
Charlie och Olof var väldigt intresserade av henne när hon kom hem och luktade så där ”gott”. Jag lyckades i alla fall få in henne i badrummet utan att hon smetade av sig på någon av de andra vovvarna.
Till veckan ska vi fortsätta spårandet har jag tänkt. Men då ska jag välja nån annan plats, där det helst inte finns nåt äckligt att rulla sig i
Idag var det styrketräning i skogen för hela slanten. Vi tog en promenad på en cykelväg tills vi kom längst bort i skogen. Sen gick vi i skogen off-road och skrittade zick-zack över stock och sten och genom snår. Olof fick gå lös men hoffarna gick i koppel för att de skulle skritta.
Olof for runt som en flipperkula genom skogen och hade hur kul som helst. Rista hade lite sjåigt att hålla koll på honom hela tiden trots att jag gång på gång talade om att han inte försvinner Hon är en liten polis den där Ristan. När hon är lös springer hon mest runt och kollar så alla är med och skäller på dom som går för långt bort. Det ser nästan ut som hon vallar Charlie var fullt koncentrerad på att skritta och hade full koll på vart han satte fötterna och han blev nog ganska trött efter ett tag.
När vi tagit oss genom skogen och kom ut på en cykelväg igen stötte vi på en lös sheltie. Matten kom efter tag och tog hand om den och vi småpratade lite och hundarna nosade på varanda. Jag brukar bli lite irriterad på folk som inte håller koll på sina hundar, men nu gick det ju bra och matten och vovven var snälla.
Igår kväll ringde telefonen och jag fick frågan om jag kunde vikariera idag. Det tackar man inte nej till, så jag klev upp i ottan idag för att ta mig till Vadstena.
Eftersom det var med så kort varsel hade jag ingen hundvakt. Men det löste sig med hjälp av Martins bror. Sent igår kväll cyklade vi hem till honom med vår nyckel. Eftersom Johannes aldrig träffat Charlie tog vi med oss honom också. Jag vet inte om Charlie cyklat förut, men det gick bara bra. Han sprang fint bredvid cykeln och blev ganska trött trots vårt lugna tempo. Nyttigt för honom att trava så långt, tja långt var det väl inte, men för honom var det nog det.
När jag kom hem från Vadstena i kväll hörde vi med Johannes om hur dagen varit. Han sa att ”Charlie var grym!”
Charlie hade varit så glad i att se Johannes och allt hade gått bra. Rista och Olof känner ju redan Johannes, så de blev naturligtvis glada också, men det var Charlie som fick betyget ”grym”
Jag sitter framför datorn och har långtråkigt. Hundarna har fått sitt och ligger nöjda och sover så jag har liksom inget att göra. Eller jo, diska kan jag ju alltid göra, men det skjuter jag på framtiden…
Hittade denna lista på Elins blogg: Bra tidsfördriv
1. Hur gammal är du om fem år? 33 år. Ojoj!
2. Vem var den senaste du träffade? Martin, som precis gick till träningen
3. Hur lång är du? 177 cm.
4. Vilken var den senaste film du såg? Harry Potter och halvblodsprinsen tror jag den heter
5. Vem ringde du senast? Martin
6. Hur löd ditt senaste sms? Du har ett nytt meddelande i 3svar… osv.
7. Vad är dagens planer? Borde kanske ta tag i den där disken. Annars är det lite TV-tittande kanske och en sista runda med hundarna
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Beror på vad det gäller, men jag föredrar nog att ringa
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta.
10. När såg du senast din mamma? Helgen innan min födelsedag, alltså 17-18 oktober.
11. Vilken ögonfärg har du? Gröna.
12. När vaknade du idag? 06.40
13. Har du någon gång hittat en katt? Nej
14. Vilken är din favoritplats? Hemma i soffan eller i Orsa.
15. Vilken plats föredrar du minst? Stockholms T-central
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? I ett stort hus (helst på landet) tillsammans med massa hundar, några barn och med Martin.
17. Vad skrämde dig som barn? Jag var rädd för hundar…
18. Vem fick dig att skratta senast? Olof
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej
20. Har du stationär eller bärbar dator? Jag äger ingen egen dator. Den jag hade skrotade Martin, så jag använder hans stationära.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Olika, men ofta med ett linne eller t-shirt på.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Jag har två och Martin har två.
23. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja
24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Skor ute och strumpor inne. Vad är det för konstig fråga… ?
25. Är du social? Ja
26. Vilken är din favoritglass? Vad som helst med choklad
27. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Bjuda familjen på en resa till Egypten
28. Tycker du om kinamat? Ja
29. Tycker du om kaffe? Ja
30. Vad dricker du till frukost? Kaffe.
31. Sover du på någon särskild sida? Högersidan tror jag.
32. Kan du spela poker? Nja, det är kul med Texas Hold’em eller vad det heter, men jag är nog inte så duktig.
33. Tycker du om att mysa? Ja, vem gör inte det?
34. Är du en beroendemänniska? Ja, alla är väl beroende av nåt, typ kärlek, samhörighet osv.
35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja
36. Vill du ha barn? Ja, fyra stycken.
37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska.
38. Har du någonsin åkt ambulans? Ja.
39. Föredrar du havet eller en pool? Havet
40. Vad spenderar du helst pengar på? Det blir väl mest hundsaker, men det är kul att shoppa kläder och inredningssaker också.
41. Äger du dyra smycken? Nej, det tror jag inte. Jag har en Zornring, vet inte om den är dyr?
42. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Fläskfilé
43. Vem är den roligaste människan du känner? Pappa
44. Välj ett ärr på din kropp? Jag har en del ärr, och jag kommer väl få ett ärr där jag skar av långfingret för 1½ vecka sen.
45. Vad har du för ringsignal? Mr Jones med Counting Crows
46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Inget här i Linköping, men mamma har säkert hemma.
47. Flirtar du mycket? Varje dag med Martin
48. Vart togs din profilbild för din blogg? Den är ett montage av tre bilder, alla togs i somras eller i höstas, en i Linköping, en i Lillhärdal och en i Falun.
49. Kan du byta olja på bilen? Nej, jag har aldrig försökt.
50. Har du fått fortkörningsböter? Nej
51. Vilken var den senaste bok du läste? Förutom kurslitteratur så var det nog Paulo Coelhos Brida
52. Läser du dagstidningen? Nej, bara lite på nätet ibland
53. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej
54. Dansar du i bilen? Japp
55. Vilken radiostation lyssnade du på senast? P3
56. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Ordet ”sjukhuset”
57. När var du i kyrkan senast? Kommer ej ihåg exakt. Tror det var när jag och mamma var i domkyrkan här i stan
58. Vad ska du göra nu? Kolla vad som går på TV
Igår var det samträning igen. Precis innan vi skulle gå hem körde jag uppletande med Rista. Brevid grusplanen där vi tränat finns en liten dunge med några träd och där strödde jag ut fem leksaker till Rista.
Jag skickade ut henne och snabbt som attan kom hon in med första föremålet. Sen hade hon bråttom ut igen men kom den här gången in med en pinne, som jag inte lagt dit, eller ens tagit på. Men jag belönade att hon kom in så fint med pinnen och skickade henne igen. Efter ett tag, när jag bröt övingen hade hon hämtat alla fem leksaker plus fem pinnar och en plastpåse! Jag bröt när hon kom in med sista leksaken, annars hade vi säkert stått där fortfarande och hon hade kommit med pinnar och andra grejer. Jag har aldrig sett henne göra såhär förut och det kanske var dumt att jag belönade när hon kom in med första pinnen, men jag tyckte det var så kul att hon gjorde det. Hon hade sån fart och arbetsglädje så jag ville inte förstöra den. Hon gjorde ju det hon skulle, plus lite annat… Hon är duktig hon, min lilla Rista!
