Charlie var lite klen och vinglig i bakdelen när han kom tillbaka till Märit. Han har blivit starkare och musklat på sig över hela kroppen, men bakdelen är fortfarande lite svagare. Så vi har börjat styrketräna. Jag gör som jag gjorde med Vilse; jag puttar ut Charlie i diket eller på vägkanten så han får gå där. Då kan han inte gå passgång, som han annars gärna gör. Han tvingas lyfta på benen och måste parrera när marken är ojämn. Redan nu ser jag reultat. Han travar allt oftare, även när vi går på platt underlag. När jag någon gång i framtiden lagar punkan på min cykel, ska vi ut och cykla, Charlie och jag. Då får han sträcka ut i längre trav och även stärka ryggen. Och så hoppas jag på snö i vinter, för då ska vi ut och pulsa. Det hör väl lite till åldern också, att han är lite vinglig. Han är ju inte färdigvuxen i kroppen och ska sätta mer muskler.
I helgen ska jag vara borta. Jag ska till Kyldingeholm på kurs. Så vovvarna stannar hemma med Martin. Det blir nog kul 
Nu mår fingret lite bättre och jag har tagit mig ut på en långpromenad. Igår var jag ganska stilla för det bultade så i fingret, och ännu mer när jag gick. Och så var det lite svårt att hålla i tre koppel.
Men som sagt, nu går det bättre så både jag och hundarna är nöjda. Det blev en långpromenad på förmiddagen och lite bus i skogen för hoffarna på eftermiddagen. Jag vet inte om jag är konstig, men jag tycker att det är superskönt väder ute. Det blåser och är kallt, tycker dom flesta, men jag tycker att det är friskt och härligt ute. Lagom kall luft så man blir lite rosig på kinderna och nu är det inte så där förbaskat blött ute som det var tidigare. Superhärligt! Synd bara att det blir mörkt så tidigt. Jag tror att hundarna gillar det här vädret också. Lagom väder, inte för varmt och inte för kallt. Men nog tycker jag att det ska bli kallare, så det blir en riktig vinter, men det är som sagt skönt nu med höst.
Det var jättehärligt att se hoffarna busa i skogen. Jisses vad de sprang. Charlie sprang som en blixt i skogen och Rista fick kämpa för att hålla takten. Över stock och sten hoppade dom fram och Olof var hystieisk i kopplet. Han tog en pinne att avreagera sig mot. Jag tror Rista tyckte att Charlie var lite väl långt bort ibland, så hon stannade på det avstånd som hon håller som längst och attackerade honom när han kom tillbaka. Jag vet inte vad hon har för plan med det, om det verkligen får honom att vilja hålla sig närmare eller komma tillbaka när han varit en bit bort… Men kul hade dom i alla fall och trötta blev dom, i alla fall för stunden.
Igår vid middagslagningen skar jag av mig en bit av långfingret. Lite på sidan av toppen låg helt plötsligt på skärbrädan bland tomaterna. Aj aj aj vad ont det gjorde. Eller först känner man ingenting, smärtan kommer efter ett tag, precis som blodet. Det rann massa blod och det ville inte sluta rinna. Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att höra vad man skulle göra. Jag skulle linda in fingret och ha ett tryck på såret, ha fingret i högläge och gärna kyla ner det också sa sköterskan. Efter drygt två timmar höll det fortfarande på att blöda, så jag ringde 1177 igen. Då var det så hårt belastat att jag inte kom fram alls, jag blev hänvisad att prova senare. Då ringde jag mamma som tyckte att jag skulle åka in till akuten för att få såret rengjort och omplåstrat. Men där skulle jag antagligen få sitta hela natten och det hade jag ingen lust med. Jag provade sjukvårdsupplysningen igen och kom fram efter 33 minuter kötid. Jag fick samma råd igen, lägga på nåt plåster och låta det ligga och trycka och hålla i högläge. Och skulle det inte bli bättre efter ett par timmar skulle jag ringa igen eller åka till sjukhuset. Då var klockan ganska mycket och det närmade sig läggdags. Martin hjälpte mig att plåstra om fingret och linda in det i en handduksbit så det inte skulle bloda ner sängen. Ont gjorde det hela tiden så jag tog en värktablett innan läggdags.
Idag på morgonen gjorde det fortfarande ont och det pulserade i fingret. Min plan var att gå till apoteket när de öppnar och köpa något bra förband som sitter. Plåster och frottéhandduk är nog inte det bästa… Men sen kom Martin på att jag ju kunde gå till vårdcentralen så de får lägga om såret och tala om hur jag ska sköta det. Så jag ringde dit och pratade med en sköterska. Hon sa att de inte hade någon ledig tid förrän i eftermiddag och att jag skulle försöka byta förband innan det eftersom det jag hade på nu var helt nerblodat. Hon sa hur jag skulle göra för att få bort det gamla plåstret utan att riva upp såret allt för mycket. Men det gick sådär, det blödde, men inte lika mycket som igår. Nu får det här plåstret sitta tills de byter i eftermiddag. Och så får de tala om vad jag ska köpa för grejer att sätta på.
Det är lite kämpigt att gå ut med hundarna nu med bara en frisk hand. Jag tar Olof i den skadade handen och hoffarna i den starka. När jag var ute nyss på en kort kissrunda mötte jag en tjej som stannade och frågade hur jag bar mig åt för att gå så fint med tre hundar. Hon hade en hund som hon hade fullt upp med att få att gå fint i koppel. Jag svarade att det var bara att vara konsekvent och kämpa på och att det var lite svårt idag med ett bandagerat finger. Hon tyckte det såg riktigt fint ut när vi kom gåendes alla fyra. Då blev jag stolt! Duktiga vovvar har jag!
När jag var ute med alla hundarna så mötte jag en tant och hennes dotter (?) på en cykelväg. Tanten berömde mig för att hundarna var så lydiga där de gick så fint vid min sida. Sen frågade hon om hon fick hälsa. Det var väl okej sa jag och släppte fram hundarna. Charlie hånglade med tanten direkt, Rista naggade i hennes halsduk och i hennes öra och Olof hälsade lite på dottern, sen ställde han sig och åt gräs. Tanten sa att det var ju en sån fin rottis jag hade och en papillon, men hon visste inte vad Rista var för blandras sa hon Jag sa att det var två hovawart men hon hade aldrig hört talas om rasen och jag hade ingen lust att förklara.
Igår var det samträning. Jag tog med alla tre djuren för vi skulle inte vara så många som tränade. De andra som var med hade retrievers, en tollare och en golden. De skulle träna jaktapportering och jag och Rista hängde på. Det var ungefär som uppletande fast utan ruta och med dummies av olika storlek som föremål.
Rista var jätteduktig som apportör Hon har ju aldrig träffat på en dummie förut och jag tänkte inte på att presentera en innan jag skickade iväg henne för att leta. Men det gick så bra så. Den ena dummien efter den andra kom hon med. Fem stycken blev det totalt. Duktig flicka.
När det var klart gick vi tillbaka till fotbollsplanen för att köra lite lydnad individuellt. Efter ett tag kom jag på att jag kunde utnyttja vårt apporteringsställe till att testa uppletande med Charlie. Efter att vi kört apporteringen där blev det ju lite som en ruta, det var i alla fall upptrampat. Jag tog med kampbollen, en liten boll och godis och Charlie förstås till ”rutan”. Jag la ut den lilla bollen och Charlie satt och tittade på. Jag la den ganska synligt i mitten av rutan. Sen skickade jag Charlie. Han skuttade in i rutan och letade och ganska snart hittade han bollen och tog den i munnen. Jag jublade och lockade på honom för att han skulle komma; viftade med kampbollen och stack fram godishanden. Han sprang mot mig, sen förbi mig, sen runt mig i några varv. Sen ökade han farten och sprang bort till fotbollsplanen där de andra var och tränade och tog ett ärevarv. Stolt var han över sitt fynd. Sen kom han i full fart mot mig igen och jag lyckades fånga in honom. Sen testade jag en gång till och då kom han fint med lilla bollen utan något ärevarv. Nästa gång vi kör uppletande ska jag nog ha en lång lina på Charlie, så det inte blir någon vana att ta ett ärevarv med fyndet varje gång.
Det blev lite lydnad igen, men vi gick hem ganska tidigt för det var svinkallt och lille Olof frös när han satt och väntade. Jag har beställt täcke till han och Rista och jag hoppas dom kommer snart. Jag tog en gammal fleece-tröja och sydde ett litet täcke till Olof igår som han kan ha i väntan på det andra. Fleece är ju inte vindtätt, men det värmer iaf lite. De täckena som jag beställt är dessa. Rista ska få ett rött och Olof ett svart. Charlie får som sagt vänta lite på sitt täcke tills han vuxit klart. Jag har hittat en gammal jacka efter Martin som jag ska sy om. 
I dag på morgonen tog vi en promenad till Fyra Tassar/Djurmagasinet. Jag tog med alla hundarna efter att ha funderat både en och två gånger om jag verkligen skulle dra med mig alla tre. Men så blev det. Dom är ju så snälla mina hundar så det gick bra.
Vi skulle nämligen köpa täcken, så då är det ju bra om dom är med för att prova ut storlekar. Jag har kommit på att det nog behövs ett täcke på hundarna nu när vi är på samträningen. Det blir en del stillasittande för de väntande hundarna om jag har med mig flera. Promenaden till samträningen blir lagom uppvärmning. Sen binder jag ju fast den eller de hundar som jag inte ska träna med och då hinner de kallna. Och när det sedan är dags att byta hund blir det ingen direkt uppvärmning innan man sätter igång och träna och kampa eller kasta boll eller vad man nu belönar med. Därför ska hundarna få sig ett varsitt täcke för att hålla sig varma och torra när de sitter och väntar.
Jag hittade tillslut täcken som passade hundarna, men det blev inget köp. Jag är för snål och jag har sett billigare på internet. Och så vet jag inte hur jag ska göra med Charlie. Han kommer nog kanske växa till en storlek större och det känns då onödigt att slänga ut pengar på ett täcke som han kanske bara kommer kunna använda ett tag. Och inte kan Rista ”ärva” det heller, hon är för liten. Så nu ska jag titta i garderoben om det finns nån gammal jacka som jag kan offra till Charlie. Så svårt kan det väl inte vara att sy ett täcke?
Olof kommer kanske också växa lite till, men han ligger så precis mellan storlek 30 och 35 så jag köper den större storleken till honom. Det är nog inte många hekto till som han kommer växa. Han har förresten vuxit sen sist jag vägde honom. Hos veterinären igår stod vågen på 4,2 kg. Sist var det 3,9kg.
Idag på förmiddagen tog jag med mig alla hundarna för en riktigt lång promenad. Jag visste inte riktigt vart vi skulle hamna, men det blev ungefär där jag trodde 
Det var strålande fint solsken och lite frost kvar i gräset, toppenhärligt!
Rista var överlycklig. Hon studsade runt som en unghund. Kastade sig i diken och rullade, hoppade och nafsade i min jacka, plockade upp allt möjligt från backen och ruskade om. När hon gick kopplad drog hon som en galning och skuttade åt alla håll. Hon var riktigt odräglig, ungefär som när hon var 8-9 månader. Men jag klagar inte, inte alls! Det var underbart att se henne så glad och framåt! Tyvärr får man se den tillbakadragna och försiktiga Rista allt för ofta, så det var riktigt härligt att se henne bralla så där. Men när vi närmade oss hemma och kom in i Ryd igen blev hon genast låg. Direkt. Från att ha gått med hög svans och tokat sig till att bli låg, på en sekund. Utan att nåt låtit eller hänt , vi kom bara in i vårt bostadsområde.
Detta beteende bekräftar en tanke jag haft. Nämligen att Rista behöver miljöombyte. Promenaden var på helt ny mark, vi har aldrig gått där förut, så hon hade inga associationer till platsen. Men så fort vi kom tillbaka på känd mark blev hon låg. Så hon måste associera vårt område med något hemskt, kanske bland annat åskan i somras.
Förhoppningsvis kommer jag kunna vara med hundarna i Orsa en del över jul och nyår. Då får hon lite lugn och ro och kanske ”glömmer” det hemska i Linköping. Förhoppningsvis så räcker det för att hon ska bli sig själv igen. Annars så är det skönt att veta att vi nog inte kommer bli kvar i Linköping hur länge som helst. Både jag och Martin blir klara med skolan under våren och kommer då leta jobb, både här och på andra platser. Tanken är iaf att vi inte ska stanna i Linköping för evigt, och får jag som jag vill så lämnar vi stan ganska snart. Men det är inte jag eller Martin som bestämmer det, utan det beror helt på vart jobben finns.
Tills dess får jag utforska Linköping på nya ställen att gå med hundarna.
De har lite olika intressen som de pysslar med på promenaderna.
Olof ska alltid bära på något; pinnar, stenar, kottar. Helst vill han ta med sig leksakerna som han har inne ut på promenaderna, så man måste alltid titta en extra gång på honom när man kliver ut genom dörren. Och såklart vill han ta med sig sakerna han hittar ute med sig in. Nu har han det ganska bra på promenaderna för det ligger roliga saker överallt. Nämligen löv. Han är inte så rädd om sakerna han bär på så han tappar dom titt som tätt, men det är ju inga bekymmer den här tiden på året då det ligger löv överallt. Idag bar han på ett gigantiskt lönnlöv i stort sett hela promenaden. Det såg lite kul ut, som en flagga ungefär
Charlies stora intresse på promenaderna är kastanjer. Stannar vi någonstans där det finns kastanjer plockar han upp dom i munnen och släpper dom i backen så de rullar iväg. Och så kastar han sig efter dem. Och medan vi går kör han titt som tätt ner huvudet för att nosa eller plocka upp en kastanj.
Rista är ju lite mognare än så, hon var vuxit ifrån allt det där med löv och kastanjer Men hon tuggar gärna i min jackärm… det tycks hon aldrig växa ifrån. Fast släpper man lös Rista i skogen tar det inte många sekunder innan hon har en pinne i munnen.
Idag tog vi en promenad i Vallaskogen och runt fälten. De fick springa lösa alla tre igen och det gick lika bra den här gången. Rista och Charlie kan inte låta bli att busa helt och hållet, men Olof är duktig och passar sig. Och hoffarna är inte intresserade av Olof för den delen heller, så det är ju skönt. Annars skulle det inte gå att ha de lösa alla tre samtidigt.
Man får en del uppmärksamhet när man kommer gående med tre hundar. Och en del roliga kommentarer också.
Här om dagen i motionsspåret hade jag stannat för att plocka bajs då det kommer förbi ett äldre par. Gubben stannar och säger ”hej hej hundarna”. Olof svarar med att säga bjäbb bjäbb, Charlie svarar med oaoao oaoao, Rista stod kvar bakom mej och gömde sig. Tanten sa att det var snälla och glada hundar för de viftade på svansen, även om de skällde.
Lite längre fram på motionsspåret kommer jag ikapp paret och går förbi dom. Då frågar gubben om det är flockhundar. Jag vet inte riktigt vad han menade med det, men jag svarade att de blir ju flockhundar när de är så pass många. Sen sa de båda att det var fina hundar och att det var roligt att se dom. Sen sa tanten att det var kul att det var tre olika hundar. Men jag orkade inte förklara att det är två av samma ras… Den kommentaren har jag faktiskt väntat på. Det är stor skillnad på Rista och Charlie, först och främst storleken. Charlie är grov, Rista är nätt. Charlie har mer och annan färgton på sina tecken. Rista har betydligt mer päls än Charlie (även om jag nu klippt ur en hel del på henne). Så det är inte så konstigt att folk inte ser att det är samma ras.
I fredags så fick alla tre hundarna gå lösa tillsammans ute på promenaden. Först släppte jag Rista och Charlie och klargjorde för dom ett par gånger att de inte fick busa. Efter ett par omruskningar och åthutningar fattade de och jag släppte Olof. Det gick hur bra som helst. Rista och Olof kan redan kommandot ”inge bus” eller ”gå lugnt” så dom hjälpte till att hålla ordningen.
Vi hamnade på den lerigaste vägen jag nånsin sett. Så när vi kom hem blev det rengöring av hundar. Det är inte kul med badkar, det hade varit betydligt bättre att ha haft en vanlig dusch, särskilt nu den här tiden på året. Jag började med den lättaste; Olof. Bara att lyfta in och spola av. Jag sparade den svåraste till sist = Rista (trodde jag). Hon brukar göra några rymningsförsök till en början men sen brukar hon stå snällt. Så jag tog Charlie efter Olof. Lätt som en plätt trodde jag. Men när vi kom fram till badkaret kastade han sig om och vägrade. Så jag försökte lyfta och greja och på något sätt lyckades jag tillslut trycka ner honom i badkaret. När han väl stod där var han hur snäll som helst och stod stilla. Sen var det Ristas tur och hon följde snällt med mig in i badrummet och lät mig lyfta i henne i badkaret utan vidare protester. Så snäll så, för en gångs skull
När hundarna var rena passade jag på att göra rent golvet i lägenheten också. Men det varade inte så länge, varken det rena golvet eller de rena hundarna. Efter nästa promenad var de lortiga igen. Härligt med höst!
Jag måste bara skriva att:
GUUD VAD JAG ÄLSKAR MINA VOVVAR!
Ingen speciell anledning, det bara är så Varenda en av dom.
