Glömde

Glömde skriva att det ju är Olofs namnsdag idag! 

Hipp hurra för Olof idag!

Olof och hans kompis Hugo.

Home sweet home

Nu har vi semestrat klart för den här sommaren. I går kom vi från Kristinehamn med tåget och det var skönt att komma hem efter nästan två veckor borta. 

Det är lite pyssel när man kommer hem, tvätt som ska tvättas, blommor som ska återupplivas, mat som ska handlas, post att läsa, räkningar att betala och annat nödvändigt. Men lite kul har vi hunnit göra också, vi har spenderat massa pengar! Jag har köpt en ny cykel och Martin har beställt nya glasögon. Så nu är vi några tusenlappar fattigare, men på måndag ska jag få hämta min nya, fina, vita cykel! 

Hundarna har varit runt och pissat in sitt revir på nytt och kollat in vad som hänt sen sist. Olof har lekt med sina saknade leksaker och Charlie har gosat in sig på sin vanliga plats vid ytterdörren. Så nu är allt som vanligt igen. 

Semestern har varit lugn och skön. Vi har haft hyfsat fint väder, förutom den dagen vi bestämde oss för att åka och bada med hundarna. Det bara vräkte ner regn, men vi åkte ändå för då var vi ju garanterat ensamma vid sjön. Framme vid sjön blev det inte så mycket badande. Rista och Charlie sprang mest runt och härjade på land och Olof satte sig i bilen med Martin och väntade på oss. Vi lyckades i alla fall lura i hundarna i vattnet en gång med hjälp av leksaker. 

Vi stötte på en älg på en promenad. Olof var den enda som var intresserad och ville jaga. Hoffarna bara tittade. 

Vi bodde hos mina föräldrar men vissa dagar var vi hos Rista (och Karin) nästan hela dagen. Rista var måttligt road av att ha hundbesök och låg för det mesta under verandan med sin kära boll och morrade åt Olof och Charlie om de kikade på henne. Hon verkar trivas bra med att vara ensam hund och bara ha katten att styra med  

I Kristinehamn har hundarna legat och vilat ute i trädgården och följt med till skogen och plockat blåbär. En dag gick vi till skärgården och fikade och tittade på picasso-statyn. På vägen dit gick vi förbi en läskig sjöjungfru tyckte Charlie. Han höll på att sätta tungan i halsen när vi gick förbi, stackarn. Sjöjungfrun är en trästaty som står vid en restaurang vid gångvägen. Hon var väldigt ful, så jag förstår att Charlie reagerade  

Nu är det bara två dagar kvar, sen börjar jobbet igen. Blir det fint väder i helgen ska vi nog ta en tripp till Värmdö och kolla in det stället. 

Packa

I morgon drar vi till Orsa, jag och dogsen. Martin har åkt till Ystad i morse och kommer till Orsa på måndag. 

Idag ska packas och fixas här i lägenheten. Alla blommor ska jag försöka rädda. Dom får bo i duschen i sina innerkrukor tänkte jag. Om jag lägger en handduk för avloppet och fyller upp med vatten ett par cm så kanske de överlever. Annars är det väl bara att köpa nya när vi kommer hem hit igen.

Jag pratade med pappa nyss och han längtar efter Charlie. Dom har nån speciell connection dom där två. Charlie blir helt galen när han ser pappa och ylar och larvar sig. Förra sommaren hoppade han upp i en solstol och satte sig bredvid pappa och såg riktigt nöjd ut.

Bollis är helt tokig i mamma, så det passar ju bra att de har valt en varsin förälder. Bollis  har nån konstig idé om att han ska in i mammas tröjärm. Han trycker in näsan och njuter och gosar. Och kommer han inte in puttar han på hennes hand så hon ska klappa honom. Och det gör hon ju såklart, det går ju inte att motstå lille OlleBulle, som hon säger. 

Det ska bli skönt att träffa Rista igen också. Hon sköter sig så bra hemma hos Karin, men är precis lika skällig och bråkig hemma hos mamma och pappa som hon alltid varit. Hos Karin går hon lös på gården och går aldrig ut på vägen, inte ens fast det går förbi folk och hundar. Hon skäller inte när det går förbi folk heller. Men hemma hos mamma och pappa skäller hon till och med när grannen rör sig på sin gård. Hon skäller när det åker förbi bilar och såklart när det går förbi folk och hundar. Hur kan det vara så olika? Det är inte så att Karin ”lärt” henne att uppföra sig så väl hemma hos henne, hon bara sköter sig helt enkelt. Och det är ju bra såklart. Men man kan ju såklart önska att hon kunde bete sig lika bra hos mamma och pappa som hos Karin…. Det dumma är att hon drar med sig Olof och Charlie i sitt skällande också. Men de är väl vakthundar, så lite borde de väl få vakta kanske. Hemma här skäller de inte ens när det ringer på dörren, så jag ska väl inte klaga.  

Nu blir det en promenad innan regnet kommer, så kan jag packa sen. 

Blogg-chock!

Nu chockar jag alla och gör ett inlägg här. Det är på tiden tycker jag.  Jag har ju semester nu, så jag kan ju inte klaga på att jag inte har tid.

Semestern spenderar vi i Stockholm, Svalsjö, Orsa och Kristinehamn. Just nu är vi i Stockholm efter att ha varit i Svalsjö ett par dagar. Och snart beger vi oss till Orsa och därefter till Kristinehamn. 

I Svalsjö träffade vi Martins släkt. Vi badade flera  gånger om dagen och hundarna hade det toppen! En av Martins farbröder har en ung Skotsk Hjorthund, Kaera. Hon är runt 1 år gammal bara och har fullt med spring i benen. Hon och Charlie hade riktigt roligt. Hon väger ungefär som Charlie, men är såklart högre än honom. Hennes lekstil var att springa i full fart och sedan stanna och boxas lite. Charlie kämpade på så gott han kunde för att hinna i kapp henne, men han är ju både långsammare och inte i närheten så smidig som hon är, och när han väl kom i kapp henne boxade hon till honom  

Hjorthundens matte har fött upp papillon för ett par år sen och hade lite tips till mig om hur jag ska göra med Olofs fluffpäls. Han har underull och det ska dom inte ha egentligen. Jag trodde att det var ”kört”, att det inte gick att göra så mycket. Men hon sa att jag skulle köpa en undeullskam eller borste som tar bort all underull. Den skär lite också, så jag skulle ta det lugnt och inte ta allt på en gång, det skulle bli för jobbigt för Olof. Så nu har jag köpt en undeullsmakapär och jag har kört den i pälsen på honom och redan nu ser han betydligt bättre ut. I alla fall så är han mer lik en papillon nu, och inte en minisheltie eller spetsras. Men underullsborsten tar mer än den ska så han blev ganska korthårig på skulderbladen, men det växer väl ut. Jag har köpt B-vitamin och fiskolja till honom för att hjälpa pälsen att komma tillbaka i bra skick. 

Familjefoto i Svalsjö